Redan igår började molnen lägga sig mellan topparna. En och annan flinga lade sig till ro på berget. När vi vaknade upp denna morgon spreds budskapet via vrål och glädjeskutt. Äntligen, efter veckor av väntan, fanns ett sprojlans nytt lager av snö både på berget och i byn. Bilen fick sträcka på benen, eller ja, vinterdäcken och forsla oss upp mot efterlängtad skidåkning. Skratt och glädjetårar sparades det inte på. Känslan var snarlik den man känner första åket varje säsong. Förmiddagen tillbringade vi i skidområdet. Våra favoritställen åktes och utvärderades. När det var dags för lunch mötte vi upp med Nicke, Kalle och hela det gänget. Nya planer; Dags att testa fishbowl igen, första gången på veckor. Ett par liftar och en promenad senare stod vi i fishbowl, nyfikna på dess förhållanden. VILKET ÅK! Precis vad vi behövde. Skaran sammlades ihop i botten, alla utom Kalle som syntes högt upp i sista branten. Ingen oro, Kalle klättrade i jakt på sin skida uppåt i branten. Såg jobbigt ut. Efter en stund påbörjades hans resa ner emot oss. Lite oro, det såg ansträngt ut, såg ut att göra ont. En utmattad Karl närmar sig oss och nu syns en ordentlig fläskläpp. En lite något omtummlad Kalle klargör att handleden gör ont, och vi börjar allihop att hålla tummarna. Förgäves, tummarna duger endast till att greppa saker med. Kalles handled är nu gipsad och vad som väntar nu återstår att se. Så jävla tråkigt. Vi på 40 Mt Klaur hoppas att det löser sig på bästa sätt. tack och adjö/ Gabbe