Japp, återigen va vi tillbaka efter ett längre uppehåll, skillnaden är att denna gång har de faktist hänt en del viktiga händelser på 40 Mt Klaur. För ett par dagar sedan dök våra kära vänner och rumskamrater upp i våran lya, trevligt på alla tänkbara sätt. Inte nog med detta trevliga tillägg i vardagen så förde de även med sig en kappsäck strax under halvfull med pengar vilket resulterade i att vi kunde investera i en mycket fin bil, synd på de att den bara va fin inte lika fin på att fungera mer än 2 dagar. Efter dvs efterforskningar av bilfel kom vi fram till att de kanske kunde vara batteriet som va slut då den inte laddade alls, tro fan att den inte laddade vi hade glömt att stänga av lamporna i bilen, inga konstigheter. Förhoppnigsvis har vi lärt oss ett och annat och bilen kommer igång bättre än någonsin. Tyvärr har inte vädret varit på våran sida den senaste tiden, och att ringa hem och få veta att de är mer snö och kallare väder hemma, jag vet inte, tyärr kan jag inte helt glädjas med er! Tack och hej bilder och videos kommer inom en snar framtid.
Nyinflyttade och glada Grabbar, Andreas och Anton
Detta är medikamenten som basse går på just nu. Själv håller jag mig enbart till flaskan, känns säkrare på något vis. Efter att jag hållit oss inne i två dagar pga #&@%förkyldning så beslöt vi oss för att testa lyckan i backen ännu en gång. Det var en helvetiskt kall dag och för första gången i mitt korta liv har jag haft ismustasch, härlig att suga på om man blir törstig btw. Men nu till varför basse genom går denna kur. Vi höll till i railparken, där vi fortfarande inte fått in snittsen, och basse sträcker knät lite illa. Det var väl ingen fara egentligen om det inte var så att basse testade en flatspinn 540 lite senare på dagen(jävligt nära att det gick). Så nu håller vi tummarna att det inte är så farligt och att whiskey är lösningen på problemet. Nu är det bara ett par dagar tills vi blir fyra i bostaden, trevligt ska det bli!
Huset ser ut som kriget och mjölken är slut precis som brödet. Känslan är skrämmande lik den som infinner sig på nyårsdagen i Sverige. Vi är inne på sjätte filmen för dagen och börjar sakta återfå livskraften.
12 slaget firade vi i ett hus i andra änden av staden tillsammans med säkert 100 pers. Vi räknade ner, skrek lite och insåg att det fick vara nog med trängsel. Så vi fortsatte festen på en bar istället. På vägen dit snöade det nått helt sjukt och man hade funderingar på att gå hem och lägga sig och vara redo för en sjuk skiddag, det blev inget med det, snö blev till sprit och nu ligger vi här med livet på On hold.
De sista svängarna på året var galna. Vi hade helt enkelt en kanondag ända fram tills basse tappar ena skidan som med bra fart sticker iväg och försvinner.
Det var inte basses fel att han trillade, det var bådas, vi hade råkat hamna på toppen på ett stup och alternativen var gå upp eller åk ner. Det är inte kul att traska runt i djup snö, så vi åkte/trillade ner.
Efter 1,5h och 10 000 kraftuttryck senare kom en skidpatrull till vår undsättning.
2 minuter tog det sen hade vi skidan, och historian blev inte dyr som tur var.
Bilderna nedan är tagna några minuter innan det blev skidletning. Hejhopp
