Produktiviteten här nere i Strengen är just nu inte på någon hög nivå. Rent av är vi nere på noll. - Anledning? Någon typ av tropisk värme håller tillbaka oss, sen att Gabbe har haft sin rumpa som snart har gått ner i svullnad och enbart är gulblå. Den vänstra skinkan har varit i storlek med ett tvåkilos mjölpaket.
Som de ser ut nu så kommer de fina vädret hålla i sig ettpar dagar till, sen om profetiorna från meteorologerna håller kommer de att bli några cm av vårsnö!
Men vi klagar inte, åker man inte skidor på sin skidsemester får man ju rent av ändra namnet på typen av semester. Vi är numera på solsemester.
Virkningen går framåt, inte snabbt, men Gabbe virkade en special möss/blöja/pannband och Adam ett pannband.
Vi rapporterade senast om fel i vänsterbakhjul på bilen, de va mest troligt fel, de är högerfram som glappar ganska bra, så vi måste antagligen lämna in bilen och få hjullagerna bytta, hoppas på att komma undan hyggligt billigt!
Basse
Efter ett tag bli man trött på att landa på huvudet. Så vi insåg att det var dags att ta en lugn dag i parken. Träna lite lätta grejer. Kan man inte grunderna ordentligt så blir allt så mycket svårare. Kändes ganska bra efter ett tag så snart får vi se om man kan landa på fötterna lite oftare. Adam nöttade 180s och börjar få till det nu. Snart kommer nog 3:an och då börjar det bli roligt att hoppa.
Rails är underligt. Personligen så blir jag helt paralyserad och väntar bara på att stålhelvetet ska ta slut. Basse har dock lite lättare för det(skräll?).
Ibland trillar man av, helt enkelt.
Vi hade turen att få se inte bara en utan två uppsättningar får för någon dag sedan. De var ungefär lika stora som en mindre älg. Märkligt. Det var Frän och Anna som i ett försök att bryta tristessen visade oss dessa bestar.
Vi tog en liten titt på bilen i förrgår. Den låter ganska illa någonstans runt vänster bakhjul. För en tid sen så läckte all spolar-vätska ut, vi löste problemet med drygt en halv påse Ingefära. Visst, den läcker inte längre. Den "läcker" faktiskt inte ens i munstyckena på motorhuven. Vill vi ha spolar-vätska så får vi plocka bort munstyckena och suga ut en stor klump Ingefära(äckligt är bara förnamnet)varje gång. /Gabbe
Sen vi bloggade sist har det varit hektiskt. Efter att ha slaktat tusentals kubik av det mystiska fenomenet snö så vandrar vi på moln.
Vi har åkt en hel del i dimma men det visade sig vara ganska överkomligt. Precis som i Kanada så tar folk ledigt på kanon-dagarna och lift-köer är inte speciellt roligt. Det finns dock en sak man kan göra dessa fantastiska dagar. BC-hopp, bara ett åk i liften på en dag. Visst är det ett jävla arbete att bygga, och för att inte tala om att behöva gå upp efter varje hopp. Fast om man vill ha en härlig dag (UTAN FOLK) så är det bästa alternativet.
Tisdagen var en ovannämnd dag. Vi byggde oss ett hyffsat stort hopp och hade en baktanke men detta. Dubbel backflip. Detta trick som har känts så långt borta skulle nu upp på försök. Vi gjorde varsin speedcheck och jag hör Basse säga -"Jag tror fan jag testar nu innan jag har tänkt på det för mycket".
- Bakåtvolt är väl ingen fara? säger jag.
- Nej alltså DUBBEL, skriker Basse.
Jag funderade lite på om det var smart att göra det på sitt andra hopp på ett helt nytt hopp. Insåg snart att det är lika bra att bara köra.
Basse tar ett par djupa andetag uppe på toppen och sen bär det av. Full fart, ingen tvekan här inte. Lämnar kickern, en volt, två volt och pang! Rakt på fötterna! Den satt. Om någon hade passerat förbi just då hade de nog vilka idioter det var som står i ett hål med snö och skriker och jublar som om de just vunnit på lotto. Det var en sjuk känsla att få se att det faktiskt går i verkligheten och då kan jag inte föreställa mig hur Basse kände sig, på fötter, ett stenkast bort.
Då var det alltså min tur, ingen idé att börja larva sig. Jag tog dock säkert 10 gånger fler djupa andetag än Herr Björk. Commitment, 100%. En volt och lite mer än halv till, skidspettsarna i backen, PANG. Det såg ut som om en meteorit hade slagit ner. Efter ytterligare tre mer eller mindre smärtsamma försök så bestod trion av två bittra och en lycklig. Adam lyckades inte heller med vad han hade tänkt och var rent av skitförbannad. Så här i efterhand så är vi dock sjukt glada för Basses skull. Nästa gång så jävlar, bara en sjukhussäng kan stoppa mig då.
Vad gäller vår fritid så har vi hittat en lösning. Vi har helt sonika börjat sticka! Vi har också slutat sticka, då detta djävulens påfund var både svårt och lite väl tidskrävande. Vi ska ju åka lite skidor också.
Virkning är vårt nya projekt och vi har nu även haft en kvällskurs med våra lokala förmågor Frän och Anna. Hur det går med detta återkommer vi med. Nedan finns en bild på skräpet vi har stickat/virkat ihop. Sådär, färdig-bloggat för denna gång. Nedan finns ett gäng bilder (tro nu inte att jag inte fattar att ni redan har tjuvkikat) som är tillägnade min mor efter som hon har tjatat så förskräckligt. /Gabbe
Ena dagen håller berget lägsta möjliga nivå och förvandlas över natten till ett puderparadis. Snörapporten lovade 10 cm pow. Resultatet blev 30 cm och efter det har det kommit mer som inte varit förutspått. Jag vet i skrivande stund inte vilka ord jag ska använda. Det har helt enkelt varit fantastiskt.
Trotts att sikten har varit dålig så har vi åkt 6 timmar om dagen och bara åkt hem för att kroppen inte orkar mer. Det är FÖR kul att åka skidor nu. Idag var det utan att överdriva 50 cm på sina ställen, det beror en hel del på att det blåser. Lite mindre på andra ställen men fortfarande helt galet.
När man kollat på lite för mycket på skidfilm så är det lätt hänt att man testar nya saker. I det här fallet var det att åka på/över lavinstaketen (vad kallar man dem?). Det var bland det roligaste jag gjort. Enkelt. Ta sig upp på kanten, hoppa ner på andra sidan och åka 10 m ner till nästa staket och göra om det tills man får slut på dem. Har man tur så är skägget fullt med snö och man är den gladaste människan på jorden.
När man kommer innanför dörren vid 16-snåret är man dock inte den gladaste människan längre. 17 timmar tills man får åka igen. Det är svårt att slå ihjäl tid på 28kvm. laga mat, valla och marinera sig med iprengel är det enda vi gör. Solen ska tydligen komma på besök en sväng imån, den sista pusselbiten faller i sådana fall på plats och "bästa-skiddagen-i-livet" kan komma att bytas ut. /Gabbe
I väntan på snö har vi gjort lite allt möjligt i backen. En solig dag förra veckan byggde vi ett BC-hopp. Ett väldigt trevligt sådant ska tilläggas. Sen har man ju landat fler försök i sitt liv (Gabbe). Här är i vilket fall en bild på Basse som går in för landning på en lång och långsam backflip.
Vi åkte dit dagen efter och försökte att bygga ett hopp vid en klippa. Tyvärr så funkade det inte alls som vi tänkt oss så lagom besvikna beslutade vi oss för att åka hem och dricka öl istället. Så det blev utgång och stök inne i St. Anton.
Nu har vi träffat på våra lokala terrorister/vänner också, det visade sig vara 4 kvinnotyg i 20 årsåldern. Så i Onsdags träffade vi dem i i St. Anton och röjde igenom de flesta barerna. Lite skoj att veta att det faktiskt bor folk under 73 i den här byn. Vi har till och med åkt pist i 2 dagar, upptäckte att det kan vara lite skoj. Hade varit ännu bättre om skidskolegrupperna kunde haft ett eget berg dock. De liknar 50 meter långa oförutsägbara ormar, med dödligt gift.
Nu har det, efter veckor med stenhårt underlag, äntligen börjat snöa och kanske kan vi avvara lite tid i backen till att ta några puderbilder. Men det är lite för roligt att åka så vi får se hur det blir med det. /Gabbe
Det är i alla fall vad vi intalar oss. Förhållandena har varit minst sagt varierande. Skare, is, vindpackat, slask och puder. Allt under ett och samma åk.
Eftersom det är som det är kör vi på helspänn hela tiden och det är minst sagt tröttsamt, men vansinnigt roligt.
De senaste dagarna har vi utforskat grannorten Stuben. Terrängen där är galet bra, buskar, knölar och dropp. Överallt. Jag tror det kommer bli vårt nya häng. Vad befarar oss så mår vi bra, Adam har dragit på sig lite hosta. Han tänker dock bota den imån, med ett par nya skidor. Basses blåa stortånaglar har kommit tillbaka in i matchen så vi trösta honom varje gång han tar på sig pjäxorna. Medans Adam shoppar nya lagg imån så blir det parkhäng, mestadels för att kunna åka skidor och vila benen samtidigt. Förhoppningsvis kan man lägga till ett par trick till listan också, Kanada bjöd inte upp till speciellt mycket hopp så på en dag i riktig park kan det hända mycket.
/Gabbe
Rubriken talar sitt tydliga språk! Efter att ha lämnat de stackars kusinerna i händerna på varandra vart de slutligen tur för mig att anlända (läs Sebastian)! Grabbarna har gjort ett klart godkänt jobb i estate branshen, då lägenheten som tidigare sagt är i topptrim, inte stor men nog.
Första dagen på berget va top, inte mycket snö att tala om.. Men de kommer mer välförtjänta lägen att klaga än de dagar med strålande sol som ingår i de snölösa alperna. Dag två blev inte en lika lycklig tillställning, de fick till och med ställas in, pga blåa tånaglar, nya pjäxor kan bokstavligt talat dra åt helvete, ursäkta språket! Hur som återkommer när de finns mer nyheter att tala om, nu ska jag och Gabbe fortsätta kika på hur Adam hanterar matlagningen, för att senare se vad St Anton har att erbjuda detta danssugna gäng. Ska bli skoj att träffa A&G flickvänner också, dom verkar trevliga!
/En lycklig Sebastian med semifamilj!
Det går fort nu, från nybörjare till störtloppsproffs på mindre än 2 veckor. Det är i vilket fall slutsatsen man kan dra om man tar sig en titt på Adams stavar. Anja P är avundsjuk.
Kl. 03.50 vaknade vi av det tyska kommandot; AUFSTEHEN!
Det var såklart bakrute-chattarna som var i farten. Vi lyckades inte få tag i dem denna gången heller. Det fanns dock en ny text på bilen i morse. Den berättade klart och tydligt var de skulle befinna sig ikväll och vad de skulle ha på sig.
Så ikväll bär det av mot St. Anton för vidare utredning! /Gabbe och Adam
Sedan några dagar har vi varje morgon upptäckt små textrader på vår smutsiga bakruta.
Första dagen fanns texterna; "Welcome to Strengen", "Sweden <3" och "Svensk killar knullar brå". Så efter detta har vi fört en konversation. Vi har ingen aning om vilka detta kan vara och till vår "förskräckelse" så knackade någon på fönstret ikväll. De sprang iväg men Adam lyckades trots detta nästan bjuda in en mörk silhuett på en öl. Vem vet, snart kanske vi får prata på riktigt med dessa märkliga typer.
När vi kom till berget i morse så möttes vi utav en hel del puder. Men något som förbryllade oss var hur lite folk det var. Det var bara att tacka och ta emot. Hela dagen var underbar, nästan. Det skulle inte varit sista åket men det fick det bli. Vi hade ingen mer tur att förbruka.
Vi hittade ett långt åk, fullt med små hopp och dropp. Vi visste att det kommer en transportsträcka så vi kunde inte köra vilse. Precis när vi ser transporten så ser vi också hur vägen dit ser ut. Ett vattenfall/ravin, det går inte se vad som finns efter den eller för den delen hur högt det är. Men det fanns en väg ner men den skulle vi behöva klättra ner för. Sagt och bestämt, vi klättrar. Det tog ungefär 5 sek innan Adam förlorade fotfästet och i kalabaliken störtar vi båda mot en okänd klippkant. När vi några sekunder senare vaknar upp nedanför klippan inser vi att det gick okej.
En snowboardåkare i 45 årsåldern syns nu där uppe där vi nyss varit. Han kastade ner Adams skida som lyckligtvis var det ända som blev kvar där uppe. Man skulle ju kunna tro att han lärde sig nått av vårt försök. Icke, sekunden senare flyger den medelålders mannen utför precis samma kant.
Nu är det inte meningen att det här ska låta livsfarligt på nått vis, men det var så det kändes innan vi sett att det bara var 3m och inte 20m. /Gabbe
Ne precis som Dr. Alban säger så har vi inget kokain... men det gör detsamma.. enligt Ola Rapace (hänvisar till Aftonbladet) så är det ändå en svennedrog. Så utan kokain försmäktar vi nu på denna ö/berg.
Efter en mycket välplanerad vecka så fick vi idag åka lite puder. I onsdags gick vi ut i St. Anton, det var mycket trevligt förutom att någon buse hade ätit upp all vår ost dagen där på. Ja planen var att dricka på onsdag, vara dålig på torsdag och till sist få åka skidor på fredagen då alla snö hade trillat ner.
Fina "fitt" fredagsmorgon vi älskar dig. Efter att ha vaknat tidigt för att vara först till liften upptäckte jag och min trogne kompanjon GP att 740 satt fast! Lungt då vi plockade fram snökedjorna. Frid och fröjd tills vi var ca 2 km från St. Anton.. Skrammel rassel från vänster bakhjul, snökedjan var kaputt :( skit i det.
Framme äntligen.. Efter att ha fått två åk tror jag så tänkte berget: OHO! tredje gången gillt nu killar. Efter att bytt ut den fina puderåkningen mot klipp och stenåkning åkte jag ner själv från berget medans Gabbe tog liften ner. Inga brutna ben, bara brutna skidor.. Nu tänkte vi att den fina dagen var över, men icke! Gabbe lämnade in sina nya skrotiga skidor och fick de fixade på 20 min och 10 €. Så glada i hågen drog vi vidare upp på berget och trodde att inget mer ont kan hända idag. Fel hade vi. I vår extas påväg ner i pudret gjorde jag en "snygg vänstersväng" och Gabbe gjorde en "snygg högersväng" vilket ledde till en väldigt intim sekund i backen.. Efter vi båda slutat att utforska olika stjärnkonstilationer tog vi oss ner. Efter att ha bevandrat oss i astronomi/astrologi (care) så fick vi ett par fina och ett par mindre fina åk och till slut tog vi oss hem oskadda.
Nu har vi haft 4 dagar i snön. Adam kör på, lär sig nya saker varje dag. Måste vara kul att utvecklas så snabbt. Själv försöker jag komma tillbaka till samma nivå jag avslutade på. Det är lite frustrerande men det två senaste dagarna har mycket kommit tillbaka.
Vi har åkt runt och kollat pisterna och mest tränat teknik. Kastat ett öga på parken men jag låter nog åkningen sjunka in lite innan det blir en dag där. Det blir snart dock, hoppen ser riktigt trevliga ut.
Säsongarkänslan har smugit sig på lite nu. För mig betyder det mest att livet är som vanligt med den lilla skillnaden att jobbet är utbytt mot skidåkning. Undrar om man någonsin kommer vilja sluta leva såhär. / Gabbe
Marschen
Kl. 1210 den fjärde Januari, vagnen rullar ut från hemorten. Den över 20 timmar långa färden har startats. Ska vagnen hålla? Ska vi lyckas navigera bland fartdårar i Tyskland? Redan i Ljungby funderade vi på om vi inte skulle skrivit ut en vägbeskrivning. Köpte i alla fall en kartbok i Lund. Någonstans i Danmark började vi själva förstå att resan hade börjat. I Rödby körde vi på en nästan tom färja. Dags för en longboardtur? Adam gav det ett försök, värdelöst, alldeles för halt. Puttgarden kändes som ett nytt startskott, för nu var det bara framåt som gällde, 1100 km kvar. Strax utanför Lübeck började vagnen låta illa. Lekmän som vi är, säger vi att det var någonstans i växellådstrakten. Det slutade ganska omgående, men upplevelsen gjorde att nerverna var på bristningsgränsen i över 300 km. Därefter rullade det bara på tills dess vi äntrade Schweiz.
Slaget vid Luzern Vi hade inte långt kvar till vårt mål, Engelberg, när vi närmade oss Luzern. Vår färd hade hittills inte gästats av särskilt många medtraffikanter. 0800, fiendetrupper i hundratal. Det tvingade upp hastigheten och utan sömn på ett dygn låg vi snabbt i underläge. Som om det inte var nog med det anslöt solen till striden. Kombinationen sol, smutsig vindruta och trötta ögon verkade som en chockgranat. Det var ren panik, vissa sträckor kunde vi lika gärna kört med ögonbindel. Det var ett under att vi kom ur situationen med bara en tvärnit och ca 600 svordomar.
Upprättandet av förläggning i Engelberg
Trötta och slitna efter att har erövrat hela föregående dygn parkerade vi vagnen och fortsatte till fots. Eftersom sista ordet från hostelet varit att det var fullt så var stämningen tryckt. I tystnad marscherade vi genom den lilla alpbyn och drömde var för sig om en dusch och en säng. Vi hittade till slut hostelet och gick in. Tur, två bäddar hade precis blivit lediga. Stridsparet går i däck.
Efter en sen revelj drog vi ut på byn för att söka oss en mer permanent förläggningsplats. Att det skulle bli svårt i den okända terrängen var vi medvetna om. Att det skulle vara omöjligt var dock en överraskning. Efter två dagar och ett gäng besök på diverse bostadskontor och ett flertal telefonsamtal gav vi upp. Stridsvärdet var vid detta tillfälle mycket lågt. Nog för att vi hade viktigare saker att göra, men stridsvärdet måste höjas.
Bakhållet vid Edenbar
Redan efter första ölen kändes det bättre. En kille i gult pannband på andra sidan baren var redan kraftigt förfriskad. Till skillnad från dennes följeslagare som tog det lugnt. Två öl, tre öl, vi hade glömt allt om boendekrisen. Fokus låg nu på den ena bartendern. Vem skulle få äran att gifta sig med henne? Innan handgemäng hade blivit något alternativ så tog vi en tequila, det gjorde troligtvis alla andra på stället också. Full strid. Innan vi förståt vad som hände kom hela stället i gungning. Killen i gult pannband styrde med järnhand, när han dansade dansade alla. Nu var det ju "tyvärr" så att han inte bara dansade på golvet. Glas sparkades från bardisken och delar av inredningen blev till skrot när folket började de "högre" dansgolven. Allt efter detta är en dimma.
Öster ut
En dag senare hade hjärnhalvorna avslutat en lång och smärtsam strid (troligtvis med stora förluster på båda sidor). Det var dags att fara vidare. St. Anton var det nya målet (eller det ursprungliga). Allt kändes bättre och redan dag två fick vi nys om ett boende en bit utanför St. Anton. Vi slog oss ner på ett trevligt gasthaus i ett par dagar tills det blev dags att titta på stället. Det var litet men billigt så vi slog till direkt. Nu börjar vårt äventyr bland bergen! /Gabbe och Adam
Resan stundar. Saker och ting börjar falla på sin plats. Mina skidor kommer idag, bara 10 veckor försenade. Dåligt kan man tycka eftersom de beställdes i Augusti. Adam fick sina Armada JJ för ett bra tag sen, har varit lagom sugen sen dess. Men det bör vara det sista i utrustningsväg. Så nu återstår bara att fira nyår och packa.
Jag trodde väl aldrig jag skulle säga det men nu står en volvo 745 i vår ägo. Det värsta är väl ändå att man är lite stolt. Men som tur är den inte utrustad med "raka rör", "lastbilsturbo" eller nått annat trams som man genom sin uppväxt i bonigaste Småland fått höra att man måste ha. Alltså en helt vanlig "sosse-container". Efter en dag på biltema med Adam och ett startmotor-byte så var den klar för avfärd. Åtminstone trodde vi det i en dag eller två. Det fick bli ett batteribyte också. Sen att det skramlar lite här och där skiter vi i för tillfället.
Basse kommer ner först i början av Februari så för tillfället är det bara Herr Gabriel och Herr Adam som ska reda ut diverse boendeproblem och annat.
En annan detalj som är ganska väsentlig är vart vi ska. Kan meddela att St.Anton nu
inte är huvudmålet. Planen nu är att ta sig ner till Engelberg/Schweiz. Det beror mest på att Engelberg inte har samma partystatus och har grym fallhöjd (närmare 2000m). Vi åker alltså inte till alperna för att festa, skidåkningen måste alltid vara prio 1.
Den som läste vår mycket dåligt uppdaterade blogg förra vintern ser att det har hänt lite. Lite förändring skadar inte. Har lagt upp en Spotify-länk (ovan bilden till vänster) för den som vill höra vilken musik som spelas i backen. Det är tänkt att den ska växa under säsongen, ingen imponerande lista just nu. /Gabbe
För snart 1 år sedan gav vi oss iväg till Kanada. Man skulle väl kunna påstå att vi fick blodad tand för nu planeras nästa resa. Vi har i nuläget utsett St. Anton med omnejd till vinterns lekplats. Självklart kan det komma att ändras, vi kommer nämligen ihåg hur det gick med resan till Banff som slutade i Fernie.
Var och en har ett par nya skidor som förhoppningsvis kommer med posten om någon vecka. Räknar med att suget efter skidåkning kommer nå nya höjder när vi fått hem dem.
Planen ser ut som följer; Köpa bil, åka till Österrike, hitta lya och åka skidor.
Denna säsong kommer dock påbörjas först i Januari eftersom ekonomin inte har återhämtat sig riktigt ännu. Det är smällar man får ta antar jag.
Adam Rising åker med ner för att göra sin första säsong och hans utveckling kommer gå att följa här. Förhoppningsvis kommer den gå att följa här, vi vet förstås inte hur vi kommer lösa dator/internet ännu med det fixar vi nog. Funkar allt som det ska lovar vi fler filmer, större hopp och högre dropp.
Designen på sidan är under konstruktion, är medveten om att den ser förjävlig ut. Mvh Gabbe
/Gabbe
De senaste dagarna har vi utforskat grannorten Stuben. Terrängen där är galet bra, buskar, knölar och dropp. Överallt. Jag tror det kommer bli vårt nya häng. 
Kl. 03.50 vaknade vi av det tyska kommandot; AUFSTEHEN!
När vi kom till berget i morse så möttes vi utav en hel del puder. Men något som förbryllade oss var hur lite folk det var. Det var bara att tacka och ta emot. Hela dagen var underbar, nästan. Det skulle inte varit sista åket men det fick det bli. Vi hade ingen mer tur att förbruka. 
Nu tänkte vi att den fina dagen var över, men icke! Gabbe lämnade in sina nya skrotiga skidor och fick de fixade på 20 min och 10 €. Så glada i hågen drog vi vidare upp på berget och trodde att inget mer ont kan hända idag. Fel hade vi. I vår extas påväg ner i pudret gjorde jag en "snygg vänstersväng" och Gabbe gjorde en "snygg högersväng" vilket ledde till en väldigt intim sekund i backen.. Efter vi båda slutat att utforska olika stjärnkonstilationer tog vi oss ner. Efter att ha bevandrat oss i astronomi/astrologi (care) så fick vi ett par fina och ett par mindre fina åk och till slut tog vi oss hem oskadda.
