Måndag till fredag, en hel veckas jobb. Minus 40 timmar fritid, denna fritid som vi alla aktar så högt. Trots detta så har jag hunnit med mer, lagat bättre mat och sovit som en prins. Rutiner är något som jag alltid underskattat. Dessa rutiner fick mig att laga kålpudding (just det mamma, kålpudding), något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Det var inte så att jag hade ingredienserna hemma heller utan tog god tid på mig med inköpslista och receptläsning. När jag i mataffären gav mig fan på att hitta lingonsylten var känslan skrämmande vuxen.
Igår kväll, en fredagskväll, mitt i en session av dammsugande ser jag att mina växter i fönstret ser ledsna ut. Jag stänger av dammsugaren och ger dem vatten. Minuten senare när jag inspekterar mitt verk passar den till bredden fyllda tvättkorgen inte längre in i det annars väl iordningställda rummet. I samma stund är jag på väg ner för trappan med tvättkorgen i handen. Men här måste det ansvarslösa barnet inom mig andas igen och jag förstår plötsligt vad jag håller på med. Jag sätter trots det igång tvättmaskinen men intar därefter viloläge. Något skärrad av kvällens ordentliga försmak av vuxenlivet.
Kanske är det därför som jag idag sitter och skriver av mig medan den djupfrysta köpepizzan bakas i ugnen. Ölen kyls till drickbar temperatur i frysen som jag förövrigt inte har en tanke på att frosta av.
Skärpning Gabbe, du har inte lekt färdigt ännu.
/Gabbe
Det var nog tur att jag valde att åka hit tidigt. Nu så här i början av november blåser det runt lika många Cv:n som löv på gatorna i Whistler och högen på mitt jobb (känns bra att kunna säga det) fyller en skrivbordslåda utan problem. Så många nya ansikten i byn, alla med samma oroliga/skräckslagna/lyckliga leende. De rättar till frisyren efter minsta vindpust samtidigt som de huttrar något eftersom de tog finjackan istället för varmjackan. Det här måste vara en utav de få tider på året då den färgglada mössan inte är den vanligaste huvudbonaden i Whistler. Själv har man aldrig varit i den situationen, jag visste i alla fall vart jag skulle gå när jag började söka jobb. Nu ser man stora kartor vecklas ut, de vänds och vrids på, ansiktet bakom tittar upp en sekund för att sedan titta ner igen, sen vänder ansiktet på klacken och går åt motsatt håll.
Vad händer annars då? Inte mycket, Björk har slutat jobba och jag börjar så sakteliga. Basse fick en volontärposition för berget och därmed ett säsongskort, vilket firades ordentligt i lördags.
/Gabbe
