Naken i snö

Det var nog tur att jag valde att åka hit tidigt. Nu så här i början av november blåser det runt lika många Cv:n som löv på gatorna i Whistler och högen på mitt jobb (känns bra att kunna säga det) fyller en skrivbordslåda utan problem. Så många nya ansikten i byn, alla med samma oroliga/skräckslagna/lyckliga leende. De rättar till frisyren efter minsta vindpust samtidigt som de huttrar något eftersom de tog finjackan istället för varmjackan. Det här måste vara en utav de få tider på året då den färgglada mössan inte är den vanligaste huvudbonaden i Whistler. Själv har man aldrig varit i den situationen, jag visste i alla fall vart jag skulle gå när jag började söka jobb. Nu ser man stora kartor vecklas ut, de vänds och vrids på, ansiktet bakom tittar upp en sekund för att sedan titta ner igen, sen vänder ansiktet på klacken och går åt motsatt håll.

Vad händer annars då? Inte mycket, Björk har slutat jobba och jag börjar så sakteliga. Basse fick en volontärposition för berget och därmed ett säsongskort, vilket firades ordentligt i lördags.

/Gabbe