Det finns en gräns, möjligtvis skidåkarens bästa vän, mellan glädje och rädsla. I detta lilla område finner man, enligt mig, den största lyckan. Att utsätta sig för precis så mycket fara som man klarar av och att sen tänja gränsen är om möjligt ännu bättre. Det fina är att det spelar ingen roll vilken nivå man åker på, känslan är lika härlig ändå. Så när man står där, precis ovanför hoppet, så åker man oftast. Glädjen man vet finns på andra sidan väger över. Risken är värd att ta. Om man landar spelar ingen roll så länge man vågade, då har man tänjt gränsen och man genast förstår man man varför man älskar den har aktiviteten.
FÖR ATT KOLLA PÅ BILDERNA I SIN HELTHET; HÖGER KLICK - VISA BILD/VIEW IMAGE
FÖR ATT KOLLA PÅ BILDERNA I SIN HELTHET; HÖGER KLICK - VISA BILD/VIEW IMAGE
I måndags befann sig gänget(-1)i Lostboys pass. Det var hoppbygge på schemat. Vi mötte upp med Nick och Matt som hade valt ut en plats som vi kunde bygga på. Solen sken och vi skyfflade på. Det resulterade i ett fotovänligt och stort hopp. Nick speedcheckade och vi andra hackade på. Så roligt har jag inte haft på länge, säkert inte sen i förra veckan. Hela eftermiddagen spenderades vid hoppet. Vi vände hemåt när krämporna och ilskan blev för mycket. Ilskan var väl egentligen bara min ursäkt att dra hem. Bindningarna tjuvlöste nämnligen 2 gånger i rad och det blev för mycket. Skidorna är nu om-monterade och är redo för nästa omgång. Kvällen spenderade vi hos grannarna, grillade och kollade igenom videomaterialet från dagen.
Bygget
Oskar "Hawkeye" Karlsson
Tysksson InteKloksson
Gabbe
Helveteskidan.
Grillfesten....................................
Igår, onsdag, skulle bli en fartfylld dag. Det var nämnligen ST Patricks day. Inte för att vi bryr oss men alla andra hade något på gång. Vi hittade hem till en norrman (Fd granne till Kalle och Nicke) och hade en trevlig tillställning. På stan var det fullt med folk. Jag och oskar orkade helt inte med stimmet och gick hem. Smart så här i efterhand, billigt. Nu sitter vi och kikar på snön som kommer i omgångar. Är snön lika bra som vi tror väntar en mycket trevlig fredag på berget.
FÖR ATT KOMMA ÅT BASSES ÄVENTYR I USA: http://web.me.com/nicklasrohdin/fernieblogg/Blogg/Blogg.html hejhopp /G (Ursäktar krabbet med bilderna.. miniatyrerna funkade inte som de borde..)
Nu har vi äntligen tagit tag i det här med rörliga bilder. Råkade förståss få den i skitkvallitet första gången, blev helvetiskt arg och struntade i det ett par dagar. Men nu får ni se hur åkningen är i Fishbowl, strax utanför skidområdet.
Oskar ska enligt honom själv nu kallas Oskar "Hawkeye" Karlsson. Han grundar detta på gårdagen då han mot alla odds såg en vägskylt som ledde oss på rätt väg. Vi låter honom hållas, väntar nu bara på att han ska presentera sig som "Hawkeye" på krogen. Vi var och kollade på Worlds biggest truck igår, tyvärr så glömde jag kameran vilket betyder att jag ger bort bloggpoängen till Nicke "det kan jag googla i min iphone" Rohdin. Jag, Gabriel Petersson, saknar kaviar så mycket att det börjar bli sjukligt. hejhopp
Redan igår började molnen lägga sig mellan topparna. En och annan flinga lade sig till ro på berget. När vi vaknade upp denna morgon spreds budskapet via vrål och glädjeskutt. Äntligen, efter veckor av väntan, fanns ett sprojlans nytt lager av snö både på berget och i byn. Bilen fick sträcka på benen, eller ja, vinterdäcken och forsla oss upp mot efterlängtad skidåkning. Skratt och glädjetårar sparades det inte på. Känslan var snarlik den man känner första åket varje säsong. Förmiddagen tillbringade vi i skidområdet. Våra favoritställen åktes och utvärderades. När det var dags för lunch mötte vi upp med Nicke, Kalle och hela det gänget. Nya planer; Dags att testa fishbowl igen, första gången på veckor. Ett par liftar och en promenad senare stod vi i fishbowl, nyfikna på dess förhållanden.
VILKET ÅK! Precis vad vi behövde. Skaran sammlades ihop i botten, alla utom Kalle som syntes högt upp i sista branten. Ingen oro, Kalle klättrade i jakt på sin skida uppåt i branten. Såg jobbigt ut. Efter en stund påbörjades hans resa ner emot oss. Lite oro, det såg ansträngt ut, såg ut att göra ont. En utmattad Karl närmar sig oss och nu syns en ordentlig fläskläpp. En lite något omtummlad Kalle klargör att handleden gör ont, och vi börjar allihop att hålla tummarna. Förgäves, tummarna duger endast till att greppa saker med. Kalles handled är nu gipsad och vad som väntar nu återstår att se. Så jävla tråkigt. Vi på 40 Mt Klaur hoppas att det löser sig på bästa sätt. tack och adjö/ Gabbe
vi har nu återhämtat oss efter gårdagens 25årsfest hemma hos kalle och co. riktigt bra kalas vart det! idag har vi legat i soffan mest hela dagen, kollat på tv och käkat big mac. imån är det städning och skidåkning som står på agendan. basse har även analyserat väderrapporterna på nätet och kommit fram till att det kommer komma minst 1.5 meter snö imån kväll, låt oss hoppas att han har rätt.
finns inte så mycket mer att säga just nu, så här tar detta inlägget slut
ciao // gästbloggare oskar
På tal om lampor, vilket leder oss vidare till solen, vilket resulterar i värme, vilket i sin tur leder till mindre snö.. De är mina, Sebastians tankar och funderingar över den gångna dagen, ah, just de, idag åkte vi skidor.
Lite bilder från våran älskade kompis Niklas "Kamerabullen" Rohdin.. http://web.me.com/nicklasrohdin/fernieblogg/Album/Sidor/Fernie_4_mars.html#0
Som ni kunde läsa i förra inlägget har jag äntligen anlänt i fernie. en grymt lång resa med extremt lite sömn blev det, men va gör det nu när man är framme? Gårdagen gick åt till att köpa lavinutrustning, kolla på hockey och hälsa på nicke och kalle. provade även på en av de godaste hamburgarna jag någonsin ätit.
idag har jag köpt liftkort...strax under 10000 gick det på..lite bitter, men men, fick inte tag i något begagnat kort så va ska man göra liksom? efter det så spenderade jag, basse och gabbe några timmar på berget. de var vansinniga över att det inte fanns något puder runt backarna, jag var lycklig över att det var ganska mycket roligare åkning än hemma i småland. nu har det börjat komma lite moln, så om vädergudarna är goda så får vi kanske lite nysnö imån. hoppas kan man ju iallafall ;).
// Oskar
Äntligen har Oskar kommit och dagen har gått åt till att få in Oskar i Fernieandan. Lavinutrustnig har inhandlats och flertalet svordomar har fallit över idioterna på berget som fortfarade vill ha närmare 10 000 kr för ett säsongskort. Hur vi löser detta återstår att se, alternativet är ett begagnat kort men det gäller att hitta ett också. Igår knallade vi uppför Mammoth Head igen, denna gången med Nicke. En så trött människa har våra ögon ej skådat på länge. Tillslut tog han sig till toppen, han arbetade sig upp i "gå två steg - spy - gå två steg - spy " mönstret. För att senare åka ner och krocka med ett träd. Snart får vi se om Oskar kan överträffa denna bedrift. Just nu pågår vallning och lagning i vår lya och om en stund bär det av till Kalle och Nicke. hejhopp
Kanada vinner OS-hockeyn. Man blir ju inte förvånad men dock så förbannad. I vilket fall så har vi haft lite afterski här idag. Kalle, Nicke och co har varit här ett par timmar, trevligt. Egentligen var det väl mest "after-slask" men vi hade ju iaf solsken hela dagen. Vart kvällen tar oss är ännu inte bestämmt, känns ju lite sjukt att man funderar på sånt en söndagskväll, men det är ju så det är i kanada. Här är lite bilder att kika på, för er som undrar finns inte gabbes skägg kvar.Men Basses maskara-mustasch lever och frodas. Snyggbilen hoppas vi att ni gillar iaf. Vi önskar oskar en trevlig resa, förhoppningsvis blir den inte allt förjävlig.