Sen vi bloggade sist har det varit hektiskt. Efter att ha slaktat tusentals kubik av det mystiska fenomenet snö så vandrar vi på moln.
Vi har åkt en hel del i dimma men det visade sig vara ganska överkomligt. Precis som i Kanada så tar folk ledigt på kanon-dagarna och lift-köer är inte speciellt roligt. Det finns dock en sak man kan göra dessa fantastiska dagar. BC-hopp, bara ett åk i liften på en dag. Visst är det ett jävla arbete att bygga, och för att inte tala om att behöva gå upp efter varje hopp. Fast om man vill ha en härlig dag (UTAN FOLK) så är det bästa alternativet.
Tisdagen var en ovannämnd dag. Vi byggde oss ett hyffsat stort hopp och hade en baktanke men detta. Dubbel backflip. Detta trick som har känts så långt borta skulle nu upp på försök. Vi gjorde varsin speedcheck och jag hör Basse säga -"Jag tror fan jag testar nu innan jag har tänkt på det för mycket".
- Bakåtvolt är väl ingen fara? säger jag.
- Nej alltså DUBBEL, skriker Basse. Jag funderade lite på om det var smart att göra det på sitt andra hopp på ett helt nytt hopp. Insåg snart att det är lika bra att bara köra.
Basse tar ett par djupa andetag uppe på toppen och sen bär det av. Full fart, ingen tvekan här inte. Lämnar kickern, en volt, två volt och pang! Rakt på fötterna! Den satt. Om någon hade passerat förbi just då hade de nog vilka idioter det var som står i ett hål med snö och skriker och jublar som om de just vunnit på lotto. Det var en sjuk känsla att få se att det faktiskt går i verkligheten och då kan jag inte föreställa mig hur Basse kände sig, på fötter, ett stenkast bort.
Då var det alltså min tur, ingen idé att börja larva sig. Jag tog dock säkert 10 gånger fler djupa andetag än Herr Björk. Commitment, 100%. En volt och lite mer än halv till, skidspettsarna i backen, PANG. Det såg ut som om en meteorit hade slagit ner. Efter ytterligare tre mer eller mindre smärtsamma försök så bestod trion av två bittra och en lycklig. Adam lyckades inte heller med vad han hade tänkt och var rent av skitförbannad. Så här i efterhand så är vi dock sjukt glada för Basses skull. Nästa gång så jävlar, bara en sjukhussäng kan stoppa mig då.



Vad gäller vår fritid så har vi hittat en lösning. Vi har helt sonika börjat sticka! Vi har också slutat sticka, då detta djävulens påfund var både svårt och lite väl tidskrävande. Vi ska ju åka lite skidor också.
Virkning är vårt nya projekt och vi har nu även haft en kvällskurs med våra lokala förmågor Frän och Anna. Hur det går med detta återkommer vi med. Nedan finns en bild på skräpet vi har stickat/virkat ihop.
Sådär, färdig-bloggat för denna gång. Nedan finns ett gäng bilder (tro nu inte att jag inte fattar att ni redan har tjuvkikat) som är tillägnade min mor efter som hon har tjatat så förskräckligt.
/Gabbe