Färdigpusslat
Kategori: Whistler
På väg hem till Sverige utan pengar och utan ett jobb var det svårt att föreställa sig hur nästa säsong skulle möjligöras. En sak gjorde jag klart för mig; det går inte för sig att göra någon typ av halv-säsong. Det medförde ett gäng problem. Det fanns inte nog med tid att spara ihop tillräckligt med pengar för att klara ytterligare en säsong i Whistler, utan att samtidigt jobba. Vilket öppnar upp för nästa problem, arbetsvisum. Eftersom jag redan slösat bort ett års Kanadensiskt arbetsvisum utan att jobba så var det verkligen inte skrivet i sten att jag skulle få ett till. Sen är det så klart det där med jobb och boende när man väl kommit fram.
Med detta i huvudet landar jag alltså i Sverige. De första dagarna i Sverige tänkte jag inte speciellt mycket på det lilla livspussel jag just redogjort för. Det var helt enkelt bara skönt att träffa folket hemma och njuta av sommarvärmen. Efter en vecka hemma får jag ett sommarjobb, kyrkovaktmästare. Jag är oerhört tacksam att jag fick chansen att prova på det och samtidigt börja spara pengar till vintern. Nu var åtminstone sommaren räddad och första pusselbiten på plats. När augusti började närma sig och tiden på kyrkogården nästan var till ända. Så får jag veta att har några veckors jobb på Horda Stans, fabriken som alltid givit mig en chans fast än de vet att jag försvinner när det blir vinter. Jag är mycket tacksam.
Mitt i detta väntar jag på att mitt visum ska bli godkänt, en väntan som tar på psyket eftersom det är den viktigaste biten. Utan visum inget Whistler. Självklart har mäniskorna på ambassaden semester till mitten på september så att åka innan dess är inte aktuellt. Tillslut så får jag ett mail från dem, öppnar och inser att jag har ett arbetsvisum. Nu börjar det hända grejer, inom en timme har jag min flygbiljett och planet lyfter efter 48 timmar. Tillbaks i Whistler efter 72.
Såhär i efterhand så inser jag att jag kunde ha tagit det lite lugnare, jag har aldrig varit så trött i hjärnan som dagen då jag kom hit igen. Allt hände så fort att jag hade svårt att förstå vart jag var när jag vaknade upp första morgonen. Det märkligaste var nog att det kändes mer som att komma hem än att åka ut på äventyr.
Nu har det gått 22 dagar sen jag kom hit och sedan i söndags har jag inte ett enda problem i hela världen. Jag fick nämligen jobb och satte där med den sista pusselbiten på plats. Den känslan är helt klart ovanlig, man längtar alltid efter något och har alltid något som man behöver styra upp.
Men just nu så är mitt liv i ordning och jag är på den plats jag vill vara. Om jag får frågan; "Vad behöver du i ditt liv?" Så kan jag svara ett ärligt; ”Ingenting".
/Gabbe
